Konstapeln 2.0

Hen står där när krogen ska stänga

räds ej den våldsamma gäst.
Som stökar och med kroppen kränga
under transporten till busens arrest.
Polisen får bara en massa skäll
hela resan från gata till cell.
Men vad gör väl fyllans harm
en trött och sliten lagens arm.

Snart susar igen vår trötte hjälte ut
på nästa HR av eländig art.
En överarbetad, utbränd snut
blinkar blått i farligt hög fart.
Ty full i sin värmande stuga
sitter han som precis spöat sin fruga.
Känner sig kränkt när polisen knacka
han vet ju att hustrun kommer att backa.

Julfriden kommen, barnen i sängen
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova, utom bängen
underbetald i midnattstimma.
Men tomten har ändå någon att roa.

Ty ingen jobbar i helgen hos NOA.

Nej vitskjortan njuter av groggens glöd

Där jobbar man ingen dag som är röd.

Att vara utan ob är ju inget besvär

för den som är rikspolischef.

Han har ju statens tjockaste lönekuvert

och pengarna växer som gräs.

Det är klart han inte fattar ett dyft

när det pratas polislönelyft.

Men i radiobilen går det inte att tiga

där tillhör man statens låglöneliga.

Kära brottsoffer, var inte förbannade
när nävarna far och blodet skvätta.
Ty utryckningen kommer, fast underbemannade,
att hjälpa, skydda och ställa tillrätta.

Trots att vi aldrig varit så få
i den tunna linjen, den blå.
För alla kloka poliser IG rata,
måhända beror det på ATA?

På natten när blodsockret börjar att rasa,

en nattöppen mack transfetter sälja.

Mobiler, RAKEL och bärbar MOBASA

infarkt eller cancer bara att välja.

Skiftet tar också hårdhänt tribut,

som leder till ett förtidigt slut.

Men i evigheten får poliser det lätt,

vi som redan skärselden sett.