Publicerat 2019-07-03 07:50

Jonas Sjöstedts tal i Almedalen

I ett regnigt Almedalen, hade Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt uppgiften att elda massorna framför scenen. Det gjorde han genom att använda tydlig klasskampsretorik, om illasinnade kapitalister som kastar bort märkeskläder, och om barn som lever i armod och utanförskap. Men han hade även ett par inslag i talet som delvis handlade om polisen, lag och rätt.

Redan i inledningen av talet, tog Sjöstedt ställning för vilka som ska få höras i det offentliga rummet. Och vilka som inte ska få det. Han klagade på att storföretagen och lobbyister dominerade i Almedalen med sina lobbyister och föredrar vanligt folk och fältbiologer. Han utvecklade ämnet vidare:

"Jag vill inte att Almedalen ska vara ett ställe för högerextremister. Det här ska vara en plats för det demokratiska samtalet.

 

Almedalen ska aldrig någonsin tillåtas vara ett ställe där homosexuella, bi- och transpersoner inte känner sig trygga. Eller inte kan komma hit.

 

Vi kan inte ha en situation där nazister är ett hot mot andra människors säkerhet och i praktiken begränsar andra människors yttrandefrihet. Det är dags att skärpa lagen. Vänsterpartiet kräver en snabb översyn av ordningslagen och lagen om hets mot folkgrupp."


Blåljus välkomnar så klart att polisen får bättre verktyg mot våldsbenägna extremister. Oavsett vilka politiska förtecken dessa har.


En stor del av Sjöstedts tal handlade om barns rättigheter och möjligheter. Han påminde om en tid då barn tvingades till arbete i vårt land. Likt en jultomte i Marx efterföljd, ville Sjöstedt att barn ska få

-Pengar till kommunerna för att arrangera sommarlovsaktiviteter
-Glasögonbidrag så att alla kunde få glasögon
-Gratis bussresor på sommarlovet
-Upprustning av skolgårdar och förskolegårdar
-Fler anställda på fritids
-Gratis simundervisning för alla 6-åringar
-Underhållsstödet höjdes, äntligen, för ensamstående föräldrar


Och lösningen är, att de "rika" ska betala.


Det finns så klart problem med att klass går i arv, som Sjöstedt beskriver:

"Klasstillhörigheten går i arv. Som barn är det sannolikt att du inte bara ärver din mammas ögon och din pappas näsa utan också deras position i arbetslivet, deras makt och vanmakt, deras status."


Han beskrev barnens sommarlov som en  tid då barnen kan blanda den bästa geggamoja som världen skådat. Bygga en sned koja i skogen. Satsa en hel förmiddag på att levla upp i Fortnite.
Åka på läger och bli kär i en Sofia från Eskilstuna.

 

En aningen nostalgisk beskrivning, när verkligheten kanske snarare är utbrända bilar i Lund,

barn som inte törs gå ut på grund av risken att bli rånade, eller barn som kastar sten på polisen.

 

Just det senare tog regionpolischefen Carin Götblad upp just i Almedalen, kopplat till det sociala arvet.

 

Götblad utvecklar ämnet i SvD;

"– Både polis, skola och socialtjänst måste arbeta med hela familjer där det finns en problematik, och börja titta på åtta–nioåringar som kanske har storebröder i grov organiserad brottslighet.

 

Hon berättar om verkliga exempel där båda föräldrarna i familjen är kriminella, med åtta vuxna barn som följt i samma fotspår. Deras barn, som inte hunnit bli tonåringar, kastar nu sten mot polisen."

 

Men åter till vänsterledarens tal. Det fanns även ett mycket positivt besked på slutet. Vänsterpartiet kommer inte att dalta med hedersvåld i framtiden. Sjöstedt gick hundra år tillbaka i Sveriges historia för att visa att problemen har en historia även i vårt land, och utvecklade:

 

"Över 100 000 tjejer lever idag under någon typ av hedersförtryck. Det kan handla om att inte kunna ha killkompisar, krav på att vara oskuld, begränsningar i möjligheten att röra sig fritt utomhus på egen hand. Det kan också i slutändan handla om att förskjutas av sin familj, om rått våld och mord. Det finns hela skalan.

 

Eftersom många tvingas foga sig i förtrycket behöver det inte alltid sluta med fysiskt våld. Det kan göra det svårt att upptäcka. När är det bara en snäll storebror som följer med till badstranden för att lillasyster är för liten för att gå själv – och när går det över till övervakning?

 

Det är där i början som det blir tydligt att det här inte bara är något som polisen och hårdare lagar kan lösa. Det är allas vårt ansvar, det kräver hela samhällets uppmärksamhet.Ofta är det den gemensamma välfärden som står för de där öppna ögonen.
De finns i skolan, i socialtjänsten. Områden som nu drabbas av högerns skattesänkningar. När välfärden blir tunnare blir det färre som kommer att hinna se de förtryckta flickorna.

Hederskulturen bygger på föreställningen att vi inte är individer, utan bara en del av familjen eller släkten. Att familjens rykte är viktigare än vår egen vilja. Den synen har alltid varit raka motsatsen till vad vänstern står för. Vår politik har alltid handlat om att frigöra individerna från de gamla kollektiven: från männens makt att bestämma över kvinnorna, från församlingen, från andras välvilja. Frigörelse från alla bojor – så att vi sedan kan ingå i gemenskaper på lika villkor. Det är socialismens grundtanke.

 

Hederskulturen hänger också ihop med det svenska klassamhället. Forskning visar att social rörlighet, ökad jämlikhet, luckrar upp hederskulturen. Klassamhällets segregering stärker den."

 

Blåljus håller med om problemet. Men kanske är det väl så mycket en kulturfråga som en klassfråga. I arbetarklassen i gamla Stockhlm fanns rent av en beteckning för relationer utan äktenskap, Stockholmsäktenskap. Medan det kunde finnas mer rigida moralregler på landsbygden - och i överklassen... Idag är den ofta kopplad till religiösa övertygelser.

 

Det känns ändå som att avsnittet om hederskultur visar på en insikt om ett aktuellt problem i vårt land, som de vänsterpartister som tidigare velat belysa, inte har fått gehör för. Hederskultur drabbar både pojkar och flickor och hindrar deras frihet och möjligheter att älska vem de vill. Det borde inte ens vara en aktuell fråga i Sverige 2019.

 

Hela talet här.

 

Tommy Hansson

 



Gilla sidan:
TIPSA FRAGA













wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994