Publicerat 2019-06-20 08:10

Individlön gäller inte för ministrar

Radioprogrammet Nordegren och Epstein tar upp aktuella frågor och undersöker hur det står till i samhället egentligen. Alltid på ett upplysande och underhållande sätt. Nu har programmet undersökt hur det är med individlöner inom regeringen. Och varför det är på det viset.


Nyligen blev statsministerns och statsrådens nya arvoden klara. Höjningen ligger ungefär i nivå med industrins så kallade märke, på drygt två procent. (vilket innebar att Statsministern fick 4000:- per månad i  höjning, medan övriga statsråd fick 3000:-).  Men här slutar likheterna med övriga arbetsmarknaden inom staten.


Alla statsråd utom Statsministern (För Statsministern är arvodet 172 000 kronor per månad och för övriga statsråd 136 000 kronor per månad) tjänar nämligen exakt lika mycket oavsett ministerportfölj; ingen individuell lönesättning, till skillnad från nästan hela övriga statsförvaltningen. Höga domare och statsråd är undantagna från i-löneprincipen. Ove Nilsson, ordförande Statsrådsarvodesnämnden förklarar systemet för radioprogrammet Nordegren och Epstein.

 

Nilsson förklarade att en orsak är att så har det alltid varit… när nämnden skapades ansågs det inte finnas behov av individuell lönesättning för statsråd. Det kan ha att göra med att besluten i regeringen fattas gemensamt, och varje statsråd har samma beslutsvärde. Dessutom kan Statsministern ändra uppdragen för statsråd under pågående uppdrag. Det skulle kunna innebära ett kattrakande när ministrar får nytt uppdrag.

 

Vem ska ha ansvaret för lönesättningen och värdera deras arbetsinsatser - det har tidigare varit regeringen, men nu har nämnden den uppgiften.

 

Statsrådsavodesnämnden träffas en gång om året, och tittar på löneutvecklingen på den offentliga sektorn och i nordiska länder. De gör en rimlighetsbedömning, som i år hamnade ganska precis på ”märket”.

 

Statsråd har viktiga arbetsuppgifter, oreglerad arbetstid och kan träda i tjänst på kort varsel, vilket påverkar lönebilden.  29 minuter in i programmet nedan:

 

 

Blåljus har tidigare berättat om en grupp tingsrättsdomare, som önskar få reglerad lönesättning i stället för den Individuella lönesättning som de drabbats av. De upplever att det skulle vara en konkurrensfördel mot övriga arbetsmarknaden med tarifflöner i stället för de mer godtyckliga I-lönerna.

 

Det är värt att notera, att när vår arbetsgivare på Intrapolis förklarar varför man inte kunde enas med Polisförbundet i region Stockholm om KUV2-fördelningen, framhölls att Polisförbundets krav skulle innebära ett avsteg från principen med individuell lönesättning.

Blåljus har svårt att se problemet. Det går uppenbarligen utmärkt att i kvalificerade arbeten som bygger på ett lagarbete, ha reglerad löneutveckling. Dessutom innebär det ju att arbetstagaren kan fokusera på att utföra sitt jobb på bästa sätt utan att tvingas till sidoblickar på vad som närmsta chef prioriterar just för dagen. Risken minskar också för avundsjuka eller att någon tar åt sig äran för andras framgångsrika arbete.

 

Blåljus har full förståelse för att Statsministerns tid inte ska gå åt till lönesamtal och utvärdering av statsrådens arbetsinsatser. En del statsråd skulle efter sådan behandling möjligen även sprida dålig stämning i regeringen.

 

Men i Polismyndigheten ska nu chefer som varit på sina arbetsplatser olika länge bedöma poliser som kanske nyligen kommit till arbetsplatsen, mitt under semestertiden, när halva polisstyrkan redan är frånvarande. Detta inför höstens RALS-förhandlingar. Polisföreningen Birger Jarl har räknat på vilket bortfall både i resurstimmar och pengar I-lönesystemet kommer att innebära för polisverksamheten.

 

Att polisers löner är på en helt annan nivå än riksdagsmäns, är väl inte mycket att orda om. Men tänk om våra löner kunde vara lika rättvisa…

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994