Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2019-02-19 08:50

Den svenska modellen och polislönelyftet

När det har föreslagits pengar som öronmärkts till högre polislöner, har motargumentet alltid varit att parterna ska lösa frågan. När det gäller poliser, till skillnad från läralönelyftet, då det ju gick utmärkt att satsa statliga pengar på ett kommunalt problem. Nu har en ekonomireporter på Metro, Jacob Bursell,  reagerat på det uteblivna polislönelyftet.

Han skriver att vår nye polisminister, Mikael Damberg, är den senaste i raden att gömma sig bakom argumentet att destinerade pengar till höjda polislöner skulle stå i strid med den svenska modellen. Men att använda det argumentet mot att använda de miljoner som avsatts i budgeten av M och KD till höjda polislöner, metraktar Jacob som fatalistiskt.

Jacob menar att i slutändan är det trots allt politikerna som bestämmer. Om vi tycker att det kastas lite för mycket handgranater i Sverige, och ett bidragande problem är att polisyrket tycks locka för få begåvade kandidater, då kanske det är lite brådskande att göra yrket mer attraktivt?

Han skriver att han fascineras lite över att den nya oheliga allians som nu verkar styra Sverige vill förbjuda nyförsäljning av bensin- och dieselbilar från 2030. Nu vet man ju inte om det blir av eller om det ens är möjligt, men det är ändå piggt att de vill någonting. Själv tycker Jacob dessutom att det är ett utmärkt förslag. En annan fråga som regeringen jobbar med är att få spelbolagen att hålla sig på mattan, annars hotas med lagstiftning. Inte helt tokigt det heller anser Jacob, även om åsikterna här säkerligen varierar.

 

Jacob Bursell avslutar sin artikel med orden:

 

"Men om riksdagen kan förbjuda bensinbilar och spelreklam, är det då inte lite futtigt att vi inte kan utöva mer inflytande över polismyndigheten? Men visst, det måste ju också vara lite skönt att i riktigt knepiga fall kunna hänvisa till arbetsmarknadens parter. Då behöver man ju inte ta något ansvar själv."


En aningen dystopisk artikel, som dock har ett visst verklighetsunderlag. Det har talats mycket om att göra polisyrket attraktivt. Det som får de flesta att tveka är, förutom det uppenbara med att polisyrket innebär speciella krav och påfrestningar, är löneläget. Varför ska man välja det tuffaste jobbet när lönen på annat håll (inom staten) kan vara fem eller tiotusen högre?


Tommy Hansson

   
    
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994