Bilbränder och lokala poliser
Polisreformen och dess konsekvenser ger bakgrund till några feta
rubriker i dagens tidningar. Både i Aftonbladet och Expressen, ges helt
olika perspektiv på hur begreppet "närmare medborgarna" blivit något
helt annat i praktiken. Dessutom kommenterar Leif GW Persson frånvaron av
lokal polisverksamhet i stora delar i Sverige.
Polisreformen och dess konsekvenser ger bakgrund till några feta
rubriker i dagens tidningar. Både i Aftonbladet och Expressen, ges helt
olika perspektiv på hur begreppet "närmare medborgarna" blivit något
helt annat i praktiken. Dessutom kommenterar Leif GW Persson frånvaron av
lokal polisverksamhet i stora delar i Sverige.
I Expressen berättar reportern Federico Moreno om hur otryggheten sprider sig parallellt med bilbränder och narkotikamissbruk. Enskaka modiga invånare som tar matchen får betala ett högt pris, med hot eller att deras bilar helt enklet bränns upp. En "kriminell" person som Federico talar med beskriver hur det kunnat bli så illa: "X säger att han saknar tiden då det fanns kvarterspoliser som hade bra kontakt med invånarna. Nu går polisen genast in brutalt mot alla unga i området, oavsett vad de gjort. De utgår från att alla här är skyldiga."
I Aftonbladet beskriver kriminalreportern Oisín Cantwell hur den polisära situationen ser ut i ett polisområde stort som Skåne. Oisín jämför situationen i glesbygden där det i bästa fall finns en polispatrull på ett gigantiskt område, med hur det ser ut i Stockholms innerstad. Visserligen är arbetsbelastningen en helt annan, men otryggheten där ingen polis finns inom rimlig närhet, ska inte underskattas. Som Oisín skriver: Med allt detta sagt: skillnaden på polisiär vardag och polisiär vardag är avsevärd.
Oisín avslutar med att berätta om landsbygdsupproret för en närvarande polis som leds av polisen och socialdemokratiske politikern, Göran Bergström. Artikeln avslutas med orden först från Göran:
"Och varför finns det inte hyfsade förutsättningar för delpension? Det är ju bättre att en rutinerad polis med årtiondens yrkeserfarenhet går ner på halvtid än slutar helt.
Göran Bergström gestikulerar med armarna, kommer för ett ögonblick av sig, men har snart fått upp farten igen.
– Vi poliser måste lägga allt jävla gnäll bakom oss. Vi ska känna stolthet över yrket. Men för att kunna göra det måste vi få bättre möjligheter att värna befolkningen.
Kanske är det just detta som är den svenska polisens största problem. En tynande lokal förankring."
Dessutom skriver tidningen om effekterna för brottsuppklariningen av polisreformen. Kriminologprofessor Jerzy Sarnecki beskriver för tidningen hur omorganisationen kan ha påverkat: "Det är ingen överraskning och ingen chock. Polisen omorganiseras och det tar en hel del resurser i anspråk och orsakar förvirring och kaos. Omorganisationen har varken planerats eller genomförts på ett bra sätt". Sarnecki är oroad över att polisen inte följer upp sin verksamhet på ett bra sätt, särskilt inte den brottsförebyggande verksamheten, men han hoppas ändå att polisreformen skall få positiva effekter på längre sikt.
En annan auktoritet som tidningen intervjuar är polisprofessorn, Bo Wennström, som säger att omorganisationen fått olyckliga konsekvenser genom att en redan nedåtgående trend har accelererat i och med omorganisationen. Man slog sönder det som fungerade inom polisen och lämnade kvar något nytt som inte fungerar. Man har slagit sönder alla utredningsgrupper och har rört på varenda ratt som går att röra på och då blir det så här, konstaterar Polisprofessorn.
Blåljus uppskattar reportrar som på helt olika håll i Sverige ser de verkliga konsekvenserna för allmänheten av polisbrist och organisationskaos.
En annan som funderat på hur en gigantisk centralisering och byråkratisering, kanske unik i världen kan ge en mer närvarande polis, är Leif GW Persson. Han har en del kloka tankar om polisreformen som han delar med sig av i TV4. Leif noterar att Rikspolischefen inte är ensam ansvarig för polisreformens fallerande. Men det finns anledning till kritik, och Leif kan bara ge Polisförbundet rätt, vilket kan vara första gången någonsin. Ett problem som Leif belyser, är just samma som Oisín håller fram, hur kan halva landet vara nästan utan polisiär service och beskydd, när de ändå betalar lika mychet i skatt. Det kan ju inte bara vara runt Kungsholmens polishus, som det ska finnas poliser, noterar Leif.
I TV4 visas även hur en påläst journalist kan få en minister aningen ställd.
Blåljus har skrivit det förut, och vi skriver det igen. Med risk för att bli tjatiga, problemet är att i en tid av polisbrist flytta poliser till det mest akuta arbetet, innebär att andra viktiga polisuppgifter ligger för fäfot. Ska Norrlands inland lämna resurser till orter där bilar brinner? Ska utredande poliser ut i uniform?
Det blir bara, som en klok polis sade att flytta runt hålen i personalplaneringen.
Ett bättre sätt att få polisen att gå åt rätt håll, vore att ta hand om de poliser som är erfarna och som finns kvar i verkamheten. Alla inser nog vad som behövs för att få dem att stanna kvar. Nu är det dags att gå från ord till handling.
Tommy Hansson
I Expressen berättar reportern Federico Moreno om hur otryggheten sprider sig parallellt med bilbränder och narkotikamissbruk. Enskaka modiga invånare som tar matchen får betala ett högt pris, med hot eller att deras bilar helt enklet bränns upp. En "kriminell" person som Federico talar med beskriver hur det kunnat bli så illa: "X säger att han saknar tiden då det fanns kvarterspoliser som hade bra kontakt med invånarna. Nu går polisen genast in brutalt mot alla unga i området, oavsett vad de gjort. De utgår från att alla här är skyldiga."
I Aftonbladet beskriver kriminalreportern Oisín Cantwell hur den polisära situationen ser ut i ett polisområde stort som Skåne. Oisín jämför situationen i glesbygden där det i bästa fall finns en polispatrull på ett gigantiskt område, med hur det ser ut i Stockholms innerstad. Visserligen är arbetsbelastningen en helt annan, men otryggheten där ingen polis finns inom rimlig närhet, ska inte underskattas. Som Oisín skriver: Med allt detta sagt: skillnaden på polisiär vardag och polisiär vardag är avsevärd.
Oisín avslutar med att berätta om landsbygdsupproret för en närvarande polis som leds av polisen och socialdemokratiske politikern, Göran Bergström. Artikeln avslutas med orden först från Göran:
"Och varför finns det inte hyfsade förutsättningar för delpension? Det är ju bättre att en rutinerad polis med årtiondens yrkeserfarenhet går ner på halvtid än slutar helt.
Göran Bergström gestikulerar med armarna, kommer för ett ögonblick av sig, men har snart fått upp farten igen.
– Vi poliser måste lägga allt jävla gnäll bakom oss. Vi ska känna stolthet över yrket. Men för att kunna göra det måste vi få bättre möjligheter att värna befolkningen.
Kanske är det just detta som är den svenska polisens största problem. En tynande lokal förankring."
Dessutom skriver tidningen om effekterna för brottsuppklariningen av polisreformen. Kriminologprofessor Jerzy Sarnecki beskriver för tidningen hur omorganisationen kan ha påverkat: "Det är ingen överraskning och ingen chock. Polisen omorganiseras och det tar en hel del resurser i anspråk och orsakar förvirring och kaos. Omorganisationen har varken planerats eller genomförts på ett bra sätt". Sarnecki är oroad över att polisen inte följer upp sin verksamhet på ett bra sätt, särskilt inte den brottsförebyggande verksamheten, men han hoppas ändå att polisreformen skall få positiva effekter på längre sikt.
En annan auktoritet som tidningen intervjuar är polisprofessorn, Bo Wennström, som säger att omorganisationen fått olyckliga konsekvenser genom att en redan nedåtgående trend har accelererat i och med omorganisationen. Man slog sönder det som fungerade inom polisen och lämnade kvar något nytt som inte fungerar. Man har slagit sönder alla utredningsgrupper och har rört på varenda ratt som går att röra på och då blir det så här, konstaterar Polisprofessorn.
Blåljus uppskattar reportrar som på helt olika håll i Sverige ser de verkliga konsekvenserna för allmänheten av polisbrist och organisationskaos.
En annan som funderat på hur en gigantisk centralisering och byråkratisering, kanske unik i världen kan ge en mer närvarande polis, är Leif GW Persson. Han har en del kloka tankar om polisreformen som han delar med sig av i TV4. Leif noterar att Rikspolischefen inte är ensam ansvarig för polisreformens fallerande. Men det finns anledning till kritik, och Leif kan bara ge Polisförbundet rätt, vilket kan vara första gången någonsin. Ett problem som Leif belyser, är just samma som Oisín håller fram, hur kan halva landet vara nästan utan polisiär service och beskydd, när de ändå betalar lika mychet i skatt. Det kan ju inte bara vara runt Kungsholmens polishus, som det ska finnas poliser, noterar Leif.
I TV4 visas även hur en påläst journalist kan få en minister aningen ställd.
Blåljus har skrivit det förut, och vi skriver det igen. Med risk för att bli tjatiga, problemet är att i en tid av polisbrist flytta poliser till det mest akuta arbetet, innebär att andra viktiga polisuppgifter ligger för fäfot. Ska Norrlands inland lämna resurser till orter där bilar brinner? Ska utredande poliser ut i uniform?
Det blir bara, som en klok polis sade att flytta runt hålen i personalplaneringen.
Ett bättre sätt att få polisen att gå åt rätt håll, vore att ta hand om de poliser som är erfarna och som finns kvar i verkamheten. Alla inser nog vad som behövs för att få dem att stanna kvar. Nu är det dags att gå från ord till handling.
Tommy Hansson